Sitter här nu och lyssnar på den här underbara låten:

Va Annakarin som fick mig att lyssna på den(a Helgen spenderades med Annakarin och Fredde, kunde inte haft det bättre! Och igårkväll kom Sebbe, Sanna å Erik, jättekul vare, fast jag bara kunde va med dom i 1½ timme:) Ja, jag har egentligen inte så mycket att skriva om, men jag tänkte skriva om Krux litegrann:

I början när jag hade honom var han snäll och vi kom varandra jätte nära. Fast jag hade ju Dodis då också, var lite svårt att hinna vara lika mycket med båda. Tyvärr va jag lite mer med Dodis än med Krux, så han blev agrissiv, började attackera Dodis varje gång jag rörde henne. Han jagade henne, ibland i flera minuter. Jag blev orolig för honom, förstog nog själv inte att jag var mer med Dodis, så jag började vara mer med honom, men det hjälpte inte ett dugg... Ville verkligen inte sälja/ta bort Dodis, hon var så ung.. Hon va väl ungefär 1 år tror jag. I somras visade det sig att hon hade mask... Så vi va tvugna att ta bort henne. Krux va fortfarande försiktig av sig, han va nästan rädd för alla människor. Han attackerade alla som rörde hans matskål, och om man rörde något i hans närhet. Jag började ta upp han mer, även fast han morrade och bet mig. Han blev lugnare för varje gång, men han va fortfarande inte helt trygg kände jag. Efter ett tag märkte vi att han va höjdrädd, och då menar jag verkligen vettskrämd. Han tittade mot golvet såfort jag tog upp honom, och han började skaka såfort jag ställde mig upp. Jag tänkte ju att det inte va bra, så jag började prata med några kompisar som har kaniner, om tips och så. Ingen visste något, så jag försökte komma på något själv. Efter några veckors tänkande utan framsteg på det jag försökte med gav jag upp, lät honom skaka osv. När jag slutade försöka så slutade även hans skakande, och han började lita på mig mer. Idag är han underbar, han har börjat lära sig lite saker också... När jag ropar hans namn kommer han till mig, och när jag säger "kolla fingret!" då slickar han på mitt finger, när jag säger "nääääääsan krux" då slickar han mig på näsan, haha han är så söt:] Tyvärr har pappa och Alex börjat skrämma honom... Så jag väntar bara på att han ska bli rädd för människor igen. Hoppas inte det iallafall, tog 9 månader att få bort hans fobi sist. Han är inte ett dugg höjd rädd längre, och nu litar han på mig till 100% känns det som. Något jag inte gillar är att han har börjat hoppa ur buren såfort takluckan är öppen, och det är mer än en meter till golvet... Men han gör inte illa sig, nä, han tycker att de är kul, haha:p Är bara rädd att han ska typ bryta bena eller nåt... Något mer är att han har börjat drömma mardrömmar rätt så ofta, han sparkar i sömn, andas jätte fort och ibland hoppar han rakt upp och flåsar... Men det går över när man pratar lugnt med honom eller startar en lugn låt:) Jag hoppas att vi kommer varann närmre, honom skulle jag aldrig kunna sälja eller ta bort! Han är mitt liv

Här är bilder på mina snyggingar 

Dodis<3

Krux<3  

Ska se på tv nu en stund, sen sova, är fett trött:)

puss